Sedan jag började läsa Digital Kommunikation har jag snöat in en del på det här med rörliga bilder. Att få till små, fina filmer som kan illustrera vad jag sysslar med i ateljén om dagarna. Kortare akvarellövningar till eventuella digitala akvarellkurser i framtiden – jag vill göra allt, och helst på samma gång. Alla har väl videofilmat någongång nu och då, men hur sjutton gör man så det ser bra ut och attraherar åskådaren? Och ett stativ krävs ju, eller allra helst en fysisk person som kan hålla i kameran. I mitt fall fanns inget av dessa att tillgå igår när drömmen om Hollywood slog till. Men jag hade hammare. Och spik.
Bättre och bättre dag för dag
Med lite vilja löser man det mesta. Några slag senare hade jag mitt eget hemmasnickrade stativ för mina framtida blockbusters. Och det fiffiga var att jag sedan kunde vända filmen så den hamnade åt rätt håll. Voilá, tänk att man kan bli glad för så lite. Det var inget jag förstod när jag målade det gröna äpplet och var tvungen att göra det upp och ner helt och hållet för användarvänlighetens skull. Jo, man lär sig lite varje dag.
Fast & Furious – My Watercolor Walkabout
Så, från en målarsession på dryga fyra minuter fick jag en uppspeedad film på 40 sekunder. Jag inser dock att jag har en lång väg kvar att vandra innan jag når till Hollywood, men alla vägar leder någonstans.