Inget är så stressande som att ha en deadline. Inget är heller så nödvändigt som att ha en. Igår kväll släckte jag ner i ateljén runt 21.30. Då hade jag färdigställt de tre sista akvarellerna till utställningen som börjar nästa fredag. Idag, tidig förmiddag ringde Nordic Art och sa att de stod utanför för att hämta upp dem.
Jag behöver mål. Och jag har kommit underfund med att jag mår bra av en liten piska, om än en osynlig sådan, som viner över mitt huvud för att jag ska prestera och leverera i tid. Bäst under press som det heter. Men det förutsätter ju också att resultatet blir bra så att jag ska kunna lämna det ifrån mig.
Måla på måfå?
Hur som helst, det är en underbar känsla när man är färdig. När man kan lämna ifrån sig månader av jobb och känna sig nöjd och glad. En del kanske tror att det bara är att måla lite på måfå till en utställning, men det krävs rätt mycket planering. VAD ska jag måla, VILKA storlekar ska de ha, HUR många ska de va och så vidare. Och som konstnär måste jag ju hela tiden uppfinna mig själv i nya, unika akvareller som folk vill titta på (och förhoppningsvis köpa). Det är inte konstigare än så med det här yrket.